Den amerikanske psykologen Will Schutz presenterade sin teori Fundamental Interpersonal Relations Orientation, FIRO 1958. Det är, som man kan förstå av namnet, en relationsteori.
Enligt Schutz beror skillnader i effektivitet från en grupp till en annan på arbetsgruppens inbördes relationer och medlemmarnas sätt att kommunicera.
Tre faser
En grupps liv har enligt Schutz tre faser. Den första benämnde han tillhörandefasen. Under den fasen är gruppen omogen, de ingående individerna frågar sig om de ska välja att tillhöra gruppen eller inte. Var och en i den omogna gruppen söker orientera sig bland de övriga gruppmedlemmarna. Det sker för att se om vederbörande kan acceptera de andra och bli accepterad av de andra. Här utgår man ifrån att individen har ett behov av att känna sig tillräckligt betydelsefull för att tillhöra gruppen.
Den andra fasen är kontrollfasen där individerna i gruppen inordnar sig gruppens hierarki eller hackordning om man så vill och ens egen position i gruppen. Här avses också det att individen när ett behov av att känna sig tillräckligt kompetent. Man ser också till att man har tillräckligt med inflytande för att kunna påverka gruppen.
Öppenhetsfasen utgör den tredje fasen. Den mogna gruppens relationer. Individernas fokus är frågan om relationer till övriga gruppmedlemmar. Här tänker man i termer som hur nära eller hur långt ifrån andra man önskar vara. Här handlar det om en öppenhet medlemmarna emellan. Man känner sig trygg med att delge varandra sina känslor och tankar. Individens anses ha ett behov av att känna sig tillräckligt omtyckt av andra. Det är först i den här öppenhetsfasen som en arbetsgrupp kan agera med full effekt för det arbete den är satt att utföra.
Gemensam målsättning
Enligt FIRO-teorin är en grupp en samling individer med en gemensam målsättning. Gruppen storlek kan vara från två till uppemot 12 personer. Är gruppen större än så faller den isär. Det blir helt enkelt fler smågrupper istället för en stor. Det tycks inte vara möjligt att hålla fler nära relationer aktuella. Mindre grupper som familjekonstellationer styrs av fler och andra faktorer.
Cyklisk utveckling
Det som kännetecknar en grupps utveckling är att den är cyklisk. I vart fall enligt FIRO-teorin. Gruppen måste alltså gå igenom alla faser i turordning. För det fall gruppen utsätts för svårigheter av något slag eller att någon lämnar gruppen, innebär det förändringar som kan innebära att gruppens utveckling återgå till tidigare faser. Här avses svårigheter av sådan karaktär att gruppen inte hanterar dem själva.
FIRO – handlar om individen
I Will Schutz arbeten står individen och dennes relationer i gruppen i fokus. Det är sålunda inte någon gruppdynamisk teori. Teorin har utvecklats genom tillkomsten av två övergångsfaser – gemytsfasen respektive idyllfasen.